linnzaans

Var ett tag sedan jag skrev här nu, funderar på att börja ta tag i det på allvar som man gjorde i början... Kommer nog dock inte bli så.

Har hunnit med en hel del sedan sist!
Högst men inte minst har jag fyllt 18, har varit ute på pubben med mina fina vänner.
Har dessutom börjat 3an vilket innebär att det är sista året nu. Har tänkt en hel del inför framtiden... På operationer, jobb, vänner, familj, flytt... och en hel massa annat!
Varit sjuk har jag hunnit med också, dock inget ovanligt ;)
Får ju inte glömma att världens bästa vän har fyllt 19 med, vilket innebär att nästa år får hon en stämpel :D

Nej nu orkar jag inte skriva mer om detta, har säkert hittat på en massa annat skojj, och som alltid en massa tråkigheter med. Inget som är värt att nämnas!

Nu sitter jag här och funderar på hur människor bara kan ändra sig helt plötsligt... visst det har sina fördelar men även en hel rad med nackdelar. Förstår mig inte på folket, verkligen inte!
Speciellt inte personer som kan säga en sak och sen göra en annan. Personer som varit ärliga bara ljuger och sviker en. Att förändras kan vara något bra, men inte om man förändras till något dåligt.
Ingenting kommer då bli som det var förr (så länge man inte kan ändra tillbaka sig till det "normala")

Har många funderingar idag.
Funderar nämligen på varför alla människor i världen är så olika. Vissa har mörk hårfärg, vissa ljus. Vissa personer har blå-, gröna-, bruna-, gråa-, och en hel andra massa olika färger på ögonen, några är långa, andra korta, vissa är större och vissa mindre, några är dumma och andra snälla. Många har komplex men det finns dom som tycker att dom är perfekta.
Tror visserligen att dom som tror att dom är perfekta har komplex, dom tror inte på sig själva... dom är nog osäkra, vill bara verka perfekta men innerst inne så är dom nog som alla andra... Komplex hit och dit.
Ett komplex är väl att man "måste" vara perfekt, måste vara med dom "coola" och de som har högre status så att man verkar perfekt och har allt. LÖGN! säger jag bara, jag tror inte ett skit på det. Dom har så mycket komplex att det blir helt fel.
Jag tycker inte att man måste vara perfekt eller på ett visst sätt. Alla är olika och det är bra!
Man ska vara nöjd med sig själv, för den man är och för hur man är. Tycker inte någon att du är bra som du är, så är han/hon bara avundsjuk, för att han/hon inte ser lika bra ut som dig, för att han/hon tycker att du är bättre och har bättre vänner.
Alla har ju sina ups and downs, självklart får man ha det. Men man får ändå inte glömma att vara nöjd med sig själv, med personen man är. Alla är vi bra på något, alla har vi någon dold talang.... upptäckt eller inte spelar ingen roll. Person som person i vilket fall som helst. Och inte vilken person som helst, en helt unik och perfekt person!

Nu har jag skrivit av mig lite, orkar inte läsa igenom det, har säkert skrivit så att man inte alls förstår. Men det duger för mig och för den person jag är!
SJÄLVRESPEKT tack!

Nej nu blir det IDOL med mamsen och efter det en runda med min vackra och fina vän Sandra<3